Whatever doesn’t kill you… …Is gonna leave a scar

Så är äntligen är all snö borta. Nästan i alla fall. Det värsta är att höstens lättja gjorde sig påmind när snön försvann. Mycket av höstlöven ligger fortfarande kvar och trädgårdsarbete prioriterar jag lika högt som Tiger Woods gör med äktenskapet. Alltså inte alls. Men jag måste väl fixa undan det värsta så man slipper störiga kommentarer från folk som tydligen bryr sig om hur andras trädgårdar är skötta.

På tal om vinterns farväl så bytte jag till sommardäck igår. Såg fram emot att få testa den nya bilen med tysta däck. Vad händer då, när jag ska lossa på en av bultarna går den av. Ringer då till firman som jag har köpt bilen av (vill inte hänga ut dem på nätet så därför skriver jag inget namn, men jag köpte bilen i Jönköping av en av Sveriges största bilförsäljare).

Efter ett antal omkopplingar hamnar jag oss någon verkstadskille som hävdar att jag inte är kapabel att byta däck på bilen och att jag vinklat fälgkorset fel och det var därför bulten gick av. Jag förstod genast vad felet var, har man samhallverksamhet i verkstaden så kan det ju lätt bli att en bult blir för hårt dragen.

Efter några samtal till, där jag frågar efter Toyotas Claim system, får jag ett samtal från firman där en man förklarar att självklart ska vi åtgärda felet. Självklart ska de göra det, det är ju garanti på bilen och när näst sista bulten går av när man lossar den så kan det väl knappast vara handhavandefel. Då skulle väl alla bultar gå av. Jag blir så trött på störigt folk, varför inte vara smidiga och säga det från början. Nej man ska ringa 10 samtal och bli kopplad till den ena stollen efter den andra innan man äntligen får det uppenbara svaret.

Leona var bjuden på barnkalas för ett par dagar sedan, försökte ta porträttbilder på henne när hon hade klätt upp sig och lockat håret. Hon ville dock att vi skulle byta plats och det blev mer bilder på mig än henne. Lyckades få ett par bra bilder på henne i alla fall, här är en av dem:

Något fångade hennes blick

Sen gav jag mig ut i skogen för att fota vårens blommor. När jag satt där på huk över några blåsippor, fick jag plötsligt syn på en kanin. Det märkliga med den här kaninen var att han hade hatt, väst och byxor på sig. Jag tänkte, denna krabat måste jag fånga på bild, så jag följde efter den.

Han smet ner i ett hål under en rot på en stor ek. Hålet var så stort så jag följde efter. Jag måste ha ramlat ned i ett djupt hål och slagit i huvudet. För jag kommer inte ihåg vad som hände sen, mer än att jag vaknade på en äng. Runt omkring mig fanns det massor med underliga djur. Jag lyckades fota några av dem:

Denna Grässhoppa frågade efter en flicka- Alice hette hon...

Märklig Ödla

Jag träffade på fler underliga djur och varelser, innan jag slutligen vaknade upp på soffan i kontoret hemma.

~ av hvitphoto den april 8, 2010.